Att föda ett prematurbarn
Torsdagen den 19/2 2009
Vecka 25+5
Allt detta startade förmodligen med att jag fick influensan några dagar tidigare. Jag frös, skakade och svettades om vartannat. Jag ringde min barnmorska, vårdcentral samt förlossningen för att verkligen höra att det inte var någon fara för det lilla "knytet". Men det skulle det inte vara så länge jag inte hade några blödningar .Hur eller hur så kände jag att detta behövdes kollas upp då jag både hade ont och verkligen inte mådde bra. Kom in till förlossningen i Kalmar vid femsnåret på kvällen, då jag hade sammandragningar. Man kollade värkarna med CTG och gjorde ultraljud. Det visade sig att jag var öppen en centimeter. Hade även ett CRP på 380.
Fick då bricanyl och dropp som skulle stoppa upp värkarna, men det blev inte så mycket bättre. Man beslutar att jag ändå ska få åka ambulans upp till Linköping då de är mer kompetenta att ta hand om prematurfödda barn. Jag själv ville dock inte åka då jag kände att vi aldrig kommer att komma så långt, men på ett sjukhus så är patientens röst inte mycket värd. Det är tydligt det! Här är det läkarna som ska fatta beslut över huvudet på patienten, trots att man fött tre barn innan....
Ambulansen kommer vid kl.19.30 men känner som sagt själv att vi aldrig kommer att hinna till linköping och strax innan Mönsterås så går fostervattnet och en liten flicka föds... tillbaka till Kalmar i en fasligt snabb hastighet, upp på intensiven där man stabiliserar flickan som varit så fantastisk och andats själv hela vägen, tur det för det fanns inget i ambulansen som var smått nog att passa. Men väl uppe på intensiven så blir det även för mycket för lilltösen som slutar andas, varpå man lägger henne i respirator för att underlätta andningen för lilltösen.
Man kallar in helikopterteamet ifrån Uppsala som ska transportera flickan till linköping och själv får jag åka ambulanstransport upp med trevliga ambulanskillar. Den ena var samma kille som vi åkte med första rundan.
Framme i linköping vid kl.05.45 på fredag morgon.
